Ellen i Kina

Så nu ligger jag här i sängen och lyssnar på musik med datorn i knät och försöker bli trött. Jag förstår inte varför jag inte är trött egentligen. Har inte skrivit på några dagar för det inte riktigt hänt något. Eller jo i och för sig, gjorde bort mig igår, men det är ju rätt vanligt. Rosa har en ny kille i sin klass, en korean och jag undrade vem det var. Så efter skolan så mötte jag henne utanför skolbyggnaden och det var tre koreaner som stod på trappan två meter bort, varav en var Davids rumskompis. Vår konversation gick något i stil med det här:
Rosa: That's the new guy in our class.
Jag: Who? The guy closest to us?
Rosa: Yes...
Jag: The guy with the bottle in his hand?
Rosa: Yes...
Jag: Oh, he is kinda hot...
Rosa: He speaks english..
Jag: Cool!
Rosa: Which means he can understand you.
Jag: Oh shit, lets go!

Jag kanske hade tur eftersom koreaner inte har så bra öra för engelska om ni fattar vad jag menar. Kunde ju ha blivit pinsamt annars. Men vad är livet utan att man gör bort sig då och då?