Ellen i Kina

Ja, nu är jag tillbaka i Peking. Solen skiner, fåglarna kvittrar och inte en snöflinga så långt ögat når. Det är vår och det är härligt. När jag kom ut till taxibilarna utanför flygplatsen kände jag mig glad som jag inte känt på länge och det hade bara att göra med vädret och lite med att vara hemma igen. För det är hemma, jag är hemma. Det lilla rummet känns mysigt och toaletterna är inte så äckliga som jag väntat mig. Det blir en del att städa och tvätta men kanske inte idag för jag är så trött efter resan.

På planet mellan Amsterdam och Kina satt jag precis bakom bussnies class så jag hade jätteutrymme för benen vilket var skönt och kan ni tänka er att  jag faktiskt sov! Amazing. (Missade starten till Amsterdam också eftersom jag sov då med) Frukosten blev ravioli och även en pratstund. Man kunde ju önskat att det var världens snygging med sexpack och ögon att drunkna i men jag skulle gissa på att han var runt 50 och inget sexpack på lång väg, men han var trevlig och berättade om vart han skulle och så. Han tyckte dessutom att det var bra att jag gillade fotbollslaget Barcelona, kan ha något att göra med att han kom därifrån?

På väg från flygplatsen såg jag en bil som körde bredvid och de hade smyckat backspegeln med glitter och rosa fluff och jag blev lite förundrad. Jag brukade inte fövåna mig över saker förut här, men nu kanske man har några dagar av förundran och förvåning framför sig innan man vänjer sig igen.

Nu har jag några kämpiga timmar framför mig, jag måste nämligen hålla mig vaken. Men det ska nog gå bra för Iwona gillar att prata så hon kan nog hålla igång mig.