Usch och blä
Japp, det är så det känns just nu. Är nere i en svacka för tillfället. Så trött på den kinesiska maten. Vill äta något som inte redan är färdigskuret åt dig när du får det. Något som går att äta med kniv och gaffel. Skulle kunna räkna upp allt jag skulle vilja äta just nu, men det skulle ta mig en vecka att skriva ned så jag avstår... Trött på att plugga och behöva koncenrera mig på kinesiskan just nu. Trött på att inte kunna ha en normal konversation på en restaurang eller i en affär. Trött på att man måste pruta var man än går. Trött på att alla är sjuka hela tiden, är väl bara en tidsfråga innan man är där själv. Känner mig trött och nere hela tiden... Ojoj vilet upplyftande inlägg...
Nu till något helt annat. Förstår inte riktigt hur folk kan bli förvånade i Kina. I början var jag förvånad hela tiden. Går det verkligen att göra så? Säga så? Se ut så? Men jag har vant mig. "Ingenting är omöjligt i Kina" och det stämmer på typ allt. Visste ni t.ex. att kinesiska staten gjorde så at det snöade i lördags/söndags för att det är torka i Beijing? (Detta är folk förundrade över) Eller att koreanerna har på sig sjukt mycket kläder på sommaren men går runt i bara shorts och flipflop nu när det är minusgrader... Jag säger inte att jag inte tycker det här är konstigt, men det förvånar mig helt enkelt inte längre...
Önskar att jag kunde förklara hur folk beter sig här, hur de ser ut, hur de klär sig, hur Beijing ser ut etc etc, men det är helt omöjligt. Man måste helt enkelt uppleva det för att förstå.
Den här söta lilla filuren hittade vi utanför vår klassrumsbyggnad! Han har näsa, mustach och skägg...
