Ellen i Kina

Så där ja, nu har jag packat upp, bädda min säng (som fortfarande är stenhård), knallat runt lite på campus och kollat läget. Har även köpt ett kinesiskt simkort med nummer +8613520558614, tror jag i alla fall. Vågar inte svära på att det är nummret. Paniken har släppt nu, trots att den hotar lite nu när jag är tillbaka på rummet i min ensamhet.

Kollade in toaletterna. Två vanliga och et hål. Hålet är i och för sig mer som en bidé som de har byggt ned i golvet. Hurra för toaletterna! Lollo, du skulle dock klaga. De luktar värre än bajamajorna på Arvika, fast det är i och för sig inte bara på toaletterna det luktar så... Plus att det inte finns något toapapper. Nej, det får man ha med själv. Så stackars lillajag sprang runt i en timme för att hitta en butik med toapapper i. Inte ett enda supermarket i närheten, men jag hittade ett litet shoppingcenter. Dock kollade ju alla snett på mig efersom jag var den enda icke-kinesen där inne. Vad ska man behöva utstå för lite toapapper? Jag gav upp och vände hemmåt i hopp om att min rumskompis var tillbaka och kunde låna mig lite. Det var hon ju inte, men det gjorde inget för vi har en yttepytteliten butik i huset där jag bor. Så YEAY Ellen hitta toapapper! Tömd och glad, eller nåt... Registrering sker på måndag för alla nyfikna så jag och Josse ska shoppa imorgon. Good night, blir fan sängen snart. Sovit 2 immar på planet. Får se hur mycket den här sängen ger min sömn rättvisa. You know you love me XOXO Gossipgirl...(En liten tvist Sanna!)

Det här är numer hemma för mig... Tio kvadrat i princip... 

Ja nu är jag äntligen framme efter mycket om och men. Hade sällskap med en spansk tjej på planet från Finland till Peking. Ja, framme och ska jag vara ärlig? Jag vill bara hem. Jag vill ine vara här. Man fatar inte vad de säger, jag har inge att göra till på måndag, jag fattar inte hur telefonerna fungerar och jag hatar tidsskillnaden. Ledsen att göra er besvikna, men det här är hemskt. Hoppas det blir bättre...

Som tur var hade jag hjälp av en kines som heer Happy (jag vet helt skum...). Han var jätetrevlig. Han hade ydligen var Josse och hennes föräldrars guide till Kinesiska muren så han lovade at hjälpa josse för hon ville byta rum, men så erbjöd han sig att hjälpa mig också.

Tror jag bor med en ryska eller något, men jag är inte helt säker. Hon är inte här än...

Puss på er, saknar er sjukt! Och Rilla, du hade rätt... Fuck spellistan för lyckligare stunder...

PS. Facebook är blockat i Kina... Hur ska jag ÖVERLEVA!? DS...

Tack alla som kom och sa hej då igår! Tack för blommor, godis, bok och alvedon :) Allting, speciellt er närvaro  betyder mycket för mig, men som ni vet så ses vi såklart igen snart! Kommer sakna er alla sjukt mycket, men vi kommer ha kul på skilda håll istället. Såklart!

...och det känns så konstigt. Det här är sista torsdagen, sista fredagen, sista lördagen. Ikväll blir det i alla fall till att säga hej då till alla vännerna. Lite chillfest hemma hos mig. Ska bli riktigt roligt. Tråkigt att Linn inte kunde komma, men sånt är livet. Bara tre dagar kvar nu!

Snart är det dags för Kina. Om  dagar för att vara exakt, och det är redan krångel med papper hit och visum dit. Men det kommer nog bli skönt när jag kommer iväg. Blandade känslor såklart. Spänning, förväntan, nervositet, nyfikenhet men självklart också lite sorg. Tur att tio månader inte är så lång tid. Kom gärna och hälsa på!